Detta är fortsättningen på vår tidigare artikel: Vad är resultatet av en leasing? I den artikeln diskuterade vi processen för att beräkna och utveckla resultatet av en leasing. Nu ska vi fördjupa oss i hur koncernjusteringar påverkar detta resultat.
Vad är en koncernjustering?
Enligt IFRS 16 redovisas leasingavtal på balansräkningen, vilket innebär att både tillgången (rätten att använda den leasade tillgången) och skulden (framtida leasingbetalningar) ska redovisas.
– Koncernjustering avseende leasing justerar resultatet med den tillfälliga skillnaden mellan tillgång och skuld, förklarar IFRS 16-experten Richard Nilsson.
Effekten av leasing på koncernens resultat
När ett leasingavtal initieras, skapas både en tillgång och en skuld som initialt är lika stora. Över tid påverkas dessa av avskrivningar och amorteringar, vilket leder till att en skillnad uppstår mellan tillgången och skulden.
– Leasingavgifterna påverkar direkt koncernens resultat genom att de är en kostnad som redovisas löpande, säger Richard.
På koncernnivå ställs leasingavgifterna (kredit) mot ränta och avskrivning (debet) vilket förenklat innebär att amortering ställs mot avskrivning. Eftersom dessa har olika belopp beroende på skuldens annuitet och tillgångens raka avskrivning så uppstår en skillnad som utgör resultatet i resultaträkningen.
– Den totala effekten i koncernen blir alltså leasingavgifter (juridisk person) plus justering enligt resultaträkningen (koncern).
Det tillfälliga resultatet i varje enskilt leasingavtal innebär oftast att avskrivningen är större i början och fram till mitten av avtalstiden. Därefter växlar det om till att amorteringsdelen blir större än avskrivningen.
– Det tillfälliga resultat som uppstår till följd av leasingtransaktioner kommer totalt att elimineras helt när leasingavtalet löper ut, då tillgång och skuld balanseras.
Avvikande exempel
Det kan dock finnas undantag om avskrivningen görs på längre tidsperiod än leasingperioden. Låt oss ta ett exempel, ett företag leasar en maskin över fem år, men väljer att skriva av maskinen över tio år för att det bättre speglar objektets verkliga nyttjandeperiod. Detta leder till att avskrivningskostnaderna sprids ut över en längre period jämfört med leasingbetalningarna, och resulterar i att tillgångssidan visar ett högre värde än skuldsidan under leasingperioden. Det visar också att det finns ett tillgångsvärde kvar när leasingperioden är slut.
– Ofta förlängs leasingen och restvärdet utgör då starten på skulden, medan tillgången fortsätter från det aktuella värdet och skrivs av i samma takt som tidigare, säger han och fortsätter:
– Om leasingen däremot avslutas måste den tillgång som är kvar lyftas bort från leasingen (omklassificeras) och läggas över till inventarieregistret – för att därifrån fortsätta sin avskrivning.
Att optimera avskrivningstiden
– När man överväger leasingavtal är det viktigt att hitta en balans mellan avskrivningstid och leasingperiod. För vissa stora och kostsamma tillgångar kan det vara logiskt att ha en längre avskrivningstid än leasingperiod. Men för vanliga hyresavtal samt operationell leasing bör man synkronisera avskrivningstiden med leasingperioden för att undvika stora resultateffekter och onödiga problem längre fram.
Finns det ett restvärde på avtalet som ska vara en del av tillgångsberäkningen kan det också då vara klokt att skriva av objektet på samma tid som leasingperioden, men då begränsat till restvärdet på skulden vid leasingperiodens slut. Det innebär att skillnaden mellan tillgång och skuld blir så liten som möjligt under leasingperiodens gång samt att det vid slutdatum inte finns någon skillnad. Detta optimerar inte bara det tillfälliga resultatet utan gör det även mindre krångligt vid avtalstidens slut oavsett vad man avser göra med objektet.
– Genom att noggrant överväga balansen mellan avskrivningstid och leasingperiod kan företag optimera sitt ekonomiska resultat och göra tillvaron betydligt enklare i redovisningen, avslutar Richard.
