IFRS 16, som infördes 2019, är en internationell redovisningsstandard som har haft en betydande inverkan på företagens balansräkningar. Det är nu obligatoriskt för företag att bokföra de flesta av sina hyreskontrakt direkt i balansräkningen, vilket är en betydande förändring från tidigare standarder.
För att illustrera denna förändring, tänk på ett företag som hyr en kontorsbyggnad för en period på 10 år. Enligt de tidigare redovisningsstandarderna skulle företaget bokföra hyresbetalningarna som en kostnad i resultaträkningen över hyrestiden. Men enligt IFRS 16, kommer nu denna byggnad, eller rättigheten att använda byggnaden, att visas som en tillgång i balansräkningen. Samtidigt måste företaget också bokföra ett skuldbelopp som motsvarar nuvärdet av framtida hyresbetalningar. Dessa förändringar kan ha stor påverkan på företagets nyckeltal, såsom skuldsättningsgrad och rörelsemarginal.
Det är viktigt att notera att det finns vissa undantag från dessa regler. Exempelvis behöver företag inte balansera hyreskontrakt för tillgångar med ett lågt värde, till exempel en bärbar dator, eller hyreskontrakt med en hyrestid på 12 månader eller mindre. Men dessa undantag är begränsade, och de flesta företag kommer att påverkas i någon grad av IFRS 16.
Som företag navigerar i dessa förändringar, finns det viktiga valmöjligheter att överväga. Till exempel kan företag välja att tillämpa en förenklad metod vid övergången, vilket innebär att de bara behöver balansera kontrakt som är aktiva vid den tidpunkt då IFRS 16 börjar gälla. De kan också välja att tillämpa full retroaktiv metod, vilket innebär att de skulle behöva omberäkna och presentera sina tidigare räkenskaper som om IFRS 16 alltid hade varit tillämplig.
Trots dessa utmaningar finns det dock flera fördelar med att följa IFRS 16.