Den nya leasingstandarden IFRS16 som ersätter nuvarande IAS 17 är tillämplig från den 1 januari 2019 eller senare. Standarden innebär förändringar framförallt för leasetagaren medan redovisningen för leasegivaren är oförändrad. 

För leasetagare innebär IFRS16 att begreppen finansiell respektive operationell leasing försvinner ur ett redovisningsperspektiv. Man jobbar efter en ”right-of–use asset” princip. En leasingskuld ska då redovisas oavsett, på alla leasingavtal.   

Enligt den så kallade förenklingsprincipen så kan man göra undantag för avtal som är ”low value and short term”, vilket i tolkningen avses som avtal under fem tusen Euro och kortare än 12 månader.  

Denna redovisning baseras på synsättet att leasetagaren har en rättighet att använda en tillgång under en specifik tidsperiod och samtidigt en skyldighet att betala för denna rättighet.   

KPI:n skuldsättningsgrad förändras då skulderna i balansräkningen ökar. 

Klassificeringen i resultaträkningen ändras från redovisas som leasinghyra till att redovisas avskrivningar på tillgången och räntekostnader på leasingskulden, vilket medför bättre rörelseresultat men sämre finansnetto. 

Klassificering i kassaflödesanalysen. Leasingavgifter som tidigare klassificerats i den löpande verksamheten kommer endast kunna fortsätta göra detta för den del som avser räntekostnad (förutsatt att företaget har som policy att redovisa räntor i den löpande verksamheten).