Hur beräknas tillgången i K3?
Vid finansiell leasing enligt K3 finns utgångspunkter för hur tillgången ska beräknas. Värdet fastställs utifrån objektets pris, minimileasingavgifter och restvärde. I den här artikeln går vi igenom hur beräkningen görs i praktiken.
Avtalets struktur vid finansiell leasing
Vid en finansiell leasing är det tydligt vad objektet kostar redan från början, eftersom det finns ett fast pris. Objektet finansieras under en bestämd tidsperiod till en avtalad ränta, och när avtalet löper ut finns ett restvärde kvar. Leasetagaren är då skyldig att anvisa en köpare för objektet, och i praktiken är det ofta leasetagaren själv som köper loss det. Ett vanligt exempel är leasing av bilar, där bilen ofta byts in som en del i nästa affär.
Beräkning av tillgångens värde enligt K3
Eftersom så mycket är känt redan från början finns det också tydliga parametrar för hur tillgången ska beräknas. Grundprincipen är att man alltid ska utgå från det lägsta av två alternativ:
Det kända priset, det vill säga objektets verkliga marknadsvärde.
Summan av alla minimileasingavgifter (de obligatoriska hyrorna enligt avtalet) plus restvärdet – beräknat till nuvärde för att få fram ett värde.
I praktiken innebär det att hyrorna och restvärdet nuvärdesberäknas och jämförs med objektets pris. I de allra flesta fall är det priset på produkten som utgör det lägsta alternativet. Detta belopp används därefter som ingångsvärde för anskaffningen och redovisas samtidigt som både en tillgång och en skuld från den tidpunkt då avtalet börjar gälla.