Vad är en leasing egentligen?
Leasing är ett begrepp som många använder, men som inte alltid är helt självklart i praktiken. Vad innebär det egentligen, och hur är ett leasingavtal uppbyggt? I den här artikeln reder vi ut grunderna och går igenom de två huvudtyperna samt de komponenter som alltid ingår i ett leasingavtal.
När man pratar om leasing i ett företagssammanhang handlar det i grunden om att hyra något, oavsett form. Alla typer av hyror kan betraktas som en form av leasing. Det finns två huvudtyper av leasing: operationell leasing och finansiell leasing. Skillnaden mellan dem ligger främst i vad som händer med objektet när avtalstiden löper ut, det vill säga hur avtalet är utformat.
Ekonomisk fördel och restvärdesansvar
I redovisnings- och revisionssammanhang talar man ofta om vem som har den ekonomiska fördelen av objektet. Frågar man ett finansbolag handlar det i stället om vem som ansvarar för restvärdet när avtalet avslutas. Definitionerna kan variera något, men i praktiken beskriver de samma grundläggande förhållande.
Leasingavtalets fem grundkomponenter
I ett leasingavtal finns det alltid fem grundläggande komponenter, utöver försäkringar och andra tillägg. Själva leasingavtalet består av följande:
Ett objekt med ett pris: det vill säga något som har ett värde och som leasas ut.
En bestämd avtalstid: leasing sker alltid under en viss tidsperiod.
En ränta: som påverkar den totala kostnaden.
En avgift: det belopp som betalas löpande under leasingtiden.
Ett restvärde: vad objektet bedöms vara värt vid avtalstidens slut.
Dessa fem komponenter finns alltid i ett leasingavtal, men alla är inte nödvändigtvis synliga för kunden. Beroende på om det rör sig om en operationell eller finansiell leasing kan upplägget och synligheten av dessa komponenter variera, särskilt när det gäller hur restvärdet hanteras.